Tillbaka till huvudsidan

Tillbaka på Sunderby Sjukhus
Det var härligt att komma tillbaka igen, som att komma hem. Alla var glada, solen sken och Love var bättre än någonsin. Han njöt av livet och utforskade sin omgivning som bebisar brukar göra. Det var så han plötsligt hittade sina händer.


Jag känner mig riktig pigg och livet är kul - 14 jul 2006



Jag har precis upptäckt mina händer, de är riktigt spännande... - 14 jul 2006



... smakar gott gör de också ska ni veta... - 14 jul 2006



... riktigt smaskigt faktiskt. - 14 jul 2006


Nyss hemkomna kände vi oss trygga. Vi hade fått lära oss massor om Loves sjukdom på KS. Aldrig mer skulle han behöva bli så dålig igen, om han inte blev förkyld förstås, eller om hjärtat inte orkar, eller om någonting annat händer... Helt avslappnade vågade vi inte vara. Den ökade kunskapen om Loves sjukdom hade inte bara kommit med glädjebesked. Vi vågade tro han skulle överleva och vi kände oss bättre rustade för att parera för gupp på vägen, men vi visste också att resan skulle kunna bli mycket lång och guppen besvärliga.

Kort efter "hemkomsten" till Sunderbyn blev vägen också lite grusigare. Vår magkänsla skrek att något var fel, Love kändes sämre igen. Hjärnan gick på högvarv - vad var det som var fel? Inga prover gav förklarande svar. Vi kände oss trötta och uppgivna - maktlösa. Love behövde CPAP igen och stora mängder mediciner. Vi som var så glada... Varför, varför kunde det inte få vara stabilt ett tag?


Love ville inte äta. Får mjölk ur pappas specialnapp... - 23 jul 2006



Flera tester gjordes. Här undersöks Loves hjärta som var helt OK. - 25 jul 2006


Den här gången var magen boven. Allt morfin från respiratortiden hade fått tarmarna att sluta fungera. Dagliga lavemang fick honom på fötter igen. Övriga mediciner kunde minskas och CPAP:en plockas undan. Vi börjde att ta med Love hem. Först dagpermissioner, sedan fick han stanna hemma även under natten.